Allt jag älskar och lite till

Hallon och choklad. Dödligt gott!

Ja, det har den verkligen.
För ca 3 veckor sen skrev jag faktiskt ett långt inlägg på ämnet. Vad jag glömde var att kopiera texten innan jag tryckte på “skicka” så allting for ut i interwebben och försvann där. Jag blev lite lack och orkade inte skriva om då. Det gör jag inte nu heller men jag tänkte sammanfatta det viktigaste i alla fall.

Uppsala, shopping, 3000 kr. Allt på rea, ordinarie kostnad över 5000 kr.
Komma hem, rea på Dixi, 800 kr till. Detalj på mina replay jeans nedan.

TV går sönder, 6500 kr på 42 tum. Jag prutade 500 kr. I be good!

Nu väntar jag på en behövlig påfyllning av kontot som kommer på fredag.

Kram Jenni

Ibland blir det dock av.

På senaste tiden har jag:
-Gjort mitt försöksseminarium. Det gick bra så nu ska jag göra försöken. Läskigt!
-Tagit blodprover två gånger. I fredags gick det sådär. Stoora blåmärken kvar. Läkaren hittade inte så mycket förutom att jag hade lågt blodsocker och natrium. har idag lämnat mer för leverprover. Hoppas de hittar något för jag är löjligt trött numera.
-Fått en släng av vad jag tror är influensan. Blir nog hemma imorgon. Det är så typiskt, jag har tenta på torsdag!
-Jobbat gratis på modevisning där alla andra fick betalt. Ja, jag vet att jag är korkad! Dagens bild kommer från modevisningen.

Kram Jenni

Idag har jag varit hemma med en fantastisk kombo. Jag har både urinvägsinfektion och halsont samtidigt! Det ni! Självklart hade jag tänkt få lite saker gjorda här hemma och självklart har jag bara suttit vid TV:n och tittat på “The Office”. Fantastisk serie.

Något jag faktiskt fick gjort var att titta över min ekonomi och har jag tur kan jag kanske överleva detta! Om en månad (och en dag) är jag nog i fas igen!

Så till bilderna för dagen:
Jag har döpt detta mästerverk till “plötsligt händer det… eller så plötsligt var det faktiskt inte”. När jag åkte från jobbet igår såg jag av en slump att mätaren stod på 199997. Jag var självklart tvungen att hålla koll och stanna för att knäppa kort på 20 000 mil. Det är inte så ofta man får se så många nollor på en sån här mätare.

När jag och Bobbe sedan var ute och gick hittade vi denna fantastiska installation i skogen mellan Ålidhem och Carlshem. Även om jag inte har träffat skaparen gissar jag att verket heter antingen “Dude, where’s my pants?” eller “Vi hade i alla fall tur med vädret”. Jag tittade efter och är någorlunda säker på att det inte var mina byxor.

Kram Jenni

Fått (Väska från Ikea)

Bok om medeltida kläder av Herbert Norris (isbn-10: 0486404862):

Bäddset till Ikeas dubbeltäcke. Vitt, grönt eller beige är basfärgerna i sovrummet. Exempel

Växtböcker
Denna och denna.

Kram Jenni

Så, nu har jag varit lat igen. Man blir inte så motiverad att skriva här när man inte har internet på den egna datorn. Jag tänkte i alla fall börja med mördarkniven. Förra onsdagen skulle jag kärna ut en avokado med vår nya kniv. Helt plötsligt går kniven rakt igenom avokadon och in i min hand. Det blödde kan man säga. Efter första besöket på sjukan såg handen ut så här:
Så här såg avokadon och kniven ut efteråt:

Tyvärr var läkaren en tölp och tyckte att det var en bra idé att limma ett sår i handen. Det gick upp på ett par timmar och sen var det för sent att sy. Handen har läkt sådär men det slutade blöda på ett par, tre dagar i alla fall. Det värsta med hela historien är när jag kommer tillbaka till vårdcentralen efter att såret gått upp och sköterskan (samma som var med vid första besöket) säger “nä, jag trodde ju inte att det där skulle hålla”. Jag kunde ha strypt kvinnan.

Två dagar senare ger sig samma kniv på mig en gång till, denna gång siktade han på fötterna.

Som tur var missade han denna gång. Annars kunde det ha blivit jobbigt. Numera hanterar Eric denna kniv och jag låter den vara.

Kram Jenni

Förra måndagen fick jag ställa bort bilen. Oljetrycket hade försvunnit. Jag var tillbaka i Åsele och var 100 meter hemifrån när oljelampan fick spatt. Sen var det en hel del jobb med att fixa släp och hämtning och mek och dylikt. Nu står bilen i Ramsele och väntar utslag från Egons expert-mek. Så här såg det ut när vi hade lyckats lasta bilen på släpet (som inte var så djälva enkelt eftersom vi inte vågade köra bilen)

Jag tror jag har en rejäl släng av nedstämdhet. Ingenting kan riktigt hålla mig på gott humör någon längre stund. Sen så envisas livet med att kasta en massa skit på mig.

*Ont i benet, som alltid.

*Får inte till den trådlösa internetanslutningen på min dator hemma hos päronen. Routern accepterar inte lösenordet. Jag hoppas verkligen det är routern och inte min dator. Då blir jag riktigt lessen.

*Hunden är magsjuk och ska ut och kräkas drygt en gång i timmen så jag ser fram emot en natt med mycket spring och lite sömn. Om så blir fallet får jag försöka sova under dagen imorgon och åka på kvällen.

*Eric är borta och ringer inte. Känner mig mycket ensam och en smula övergiven och bortglömd.

I allmänhet är det den typiska känslan av ensamhet och tårar som överskuggar allt annat just nu.

Nu är Eric i Italien. Jag har åkt till Sundsvall för att slippa sitta ensam hemma. Ensam blir jag snart nog ändå eftersom jag antagligen åker hem till helgen.

20/7

Jag saknar dig så det värker i mig! Men jag har inte fällt en tår, precis som du bad mig!

Per Westerlund hälsar. Han sticker från Umeå till Stockholm nu så honom ser vi inte på ett tag. Saknar dig. Ensam…

Ok, efter en dag på jobbet så fungerade det inge bra. Får jätteont av att sitta eller stå länge. Det funkade rätt bra på förmiddagen men eftermiddagen var hård. Trodde inte att jag skulle fixa att köra hela vägen hem. Det var jobbigt. Nu är jag i alla fall sjukskriven denna och nästa vecka. Skönt. Nu kan det här få läka ut och jag slipper ta något beslut själv om när jag ska tillbaka. Planen är att jag ska kunna jobba veckan efter nästa. I min värld finns just nu inget annat alternativ.

Kram Jenni

Nu är det klart i alla fall. Imorgon börjar jag på intro i Vindeln. Jag ska sitta på kontoret och uppdatera registren. Skönt att få jobba. Synd bara att det blir två timmar bil per dag den första veckan. Sen är det tillbaka till Åsele till veckan. Känslan är verkligen kluven. Skönt att vara hemma men inte kul att känna sig skadad och oanvändbar.

Nu är det måndag. Jag är fortfarande hemma. Vet inte när jag ska åka tillbaka till Åsele men det dröjer nog inte länge. Chefen har lovat att hitta andra arbetsuppgifter till mig när jag inte kan vara i skogen. Antagligen åker jag tillbaka senast onsdag. Det känns jättejobbigt. Jag vill bara vara kvar här.

Jag är nu klar på att jag inte kommer att ta någon semester i sommar. Ju längre man är hemma desto svårare är det att åka tillbaka. Samtidigt som jag inte vill gå hemma i sommar hade jag nästan börjat hoppas att benet aldrig skulle bli bra igen.

Tänk allt man gör för pengar. Pengar håller mig borta från det jag älskar och det som får mig att må bra. Visst, det är bara för knappt tre månader men det är tre månader som kunde ha varit underbara tillsammans med min familj. Istället sitter jag i Tallsjö med ett gäng jägmästarstudenter medan Eric sitter hemma i ensamhet och misär och driver Bobi till vansinne och vice versa.

Nu ringde Eric. Kommer hem för lunch. Jag måste ta mig samman.

Det var länge sedan jag skrev nu. Har varit i Åsele (Tallsjön mer bestämt) i tre veckor. Jobbet är förvånansvärt trevligt och vi har det väldigt bra tillsammans i Huset. Det är jag och Frida i ett rum, Emil och Jonas i ett annat och Rudolf och Gustav får äran att bo i separata rum. Jag ville ändå inte bo ensam. Trivs väldigt bra med Frida.

Så långt allt väl. Problemet är bara att åderbråcken har börjat agera upp. Vissa dagar tror jag att benet ska gå av varje gång jag reser på mig. Igår var det riktigt illa. Jag kunde inte fortsätta jobba. Det gjorde så ont att jag ville skrika och gråta. Att jobba vidare var inte något alternativ. Det var bara att knata tillbaka till bilen. Problemet var bara att jag behövde vandra 500 meter genom ett träsk och sen gå dryga halvmilen innan jag kom till bilen. Till min stora lycka bestämde sig Frida för att sluta tidigare hon också. Jag hann nog bara gå 3-4 km innan hon kunde komma och hämta mig. Hursom var det bättre att gå än att sätta sig och vänta. Om jag gick hade jag något annat att koncentrera mig på.

Eric vill att jag ska sjukskriva mig på stört. Jag vill dock inte det. Det här är ett allvarligt problem men jag vill verkligen inte vara allvarligt sjuk/skadad. Vi har haft nog av sånt i min familj. Därför skjuter jag på att skjukskriva mig tills det verkligen inte fungerar längre. Samtidigt är jag livrädd för att detta ska ge permanenta skador så jag får ha konstant ont tills jag (förhoppningsvis) får min operation. Jag vet inte vad jag ska göra. Önskar att någon skulle berätta för mig vad som är bäst att göra.

Det finns mycket mer att säga men jag borde gå och titta till potatisen. Dessutom blir jag alltid så trött av att skriva om sånt här. Hela grejen gör mig trött. Det är tröttsamt att ha ont hela tiden också.

Hoppas ni alla andra har det bättre än jag.
Varma kramar från Jenni

Det här är en sån här tråkig dag då man inte har så mycket att göra (eller i alla fall ingen lust att göra något av det man borde få gjort) och bara sitter och väntar på att klockan ska gå. Vi ska åka till Ramsele så fort Eric har slutat för dagen. Det är 3,5 timmar till innan dess. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det regnar ute. Jag sitter inne och uppdaterar forumet och mailen med typ 5 minuters mellanrum. Funderar på att läsa lite till.

*Suck*

Så, då var man klar. Och vilket sätt att avsluta sen. Det här var verkligen tentan från helvetet. Jag har aldrig klarat en tenta så dåligt. Det var fem frågor varav jag klart kunde säga att jag klarade en. Det andra hade jag inte pluggat på alls. Jag överdriver inte, jag hade inte ens rört de böckerna!

Men nu är det klart i alla fall. Ett år kvar och sen är det arbetslivet. Läskigt! Fast egentligen ska jag ju ut i arbetslivet redan om… 10 dagar. Det ska bli skönt att få in lite kosing igen. Jag måste dock få bilen överkollad. Den låter bara värre och värre för varje dag som går. Förhoppningsvis blir det nästa vecka.

Jag höll ju nästa på att glömma, jag har bytt avgasrör! Pappa tog bort det förra (och visade mig) och jag drog dit det nya. Duktigt Jenni!!!

Kram Jenni

Häromdagen besökte vi Komatsu forest här i Umeå. Det krävs stoooora prylar för att fälla träd. Tyvärr kommer inte storleken till sin rätt på bilderna. När man stod där kände man sig väääldigt liten. Jag skulle inte vilja träffa på en sån här i skogen oförberedd och då ska ju jag jobba med dem. Kanske just därför. Jag vet hur farliga de kan vara. Eller maskinen i sig är inte farlig men om kedjan på sågen skulle smälla kan den dela dig på mitten hur lätt som helst. Det är fruktansvärt mycket kraft i de här grejerna.

Kram Jenni

Nu är det söndag. Denna vecka var en kort skolvecka på grund av Kristi flygare. Jag har ändå knappt haft någon tid över till internet alls. I torsdags flätade jag Elin (bilder kommer så småningom hoppas jag) och resten av helgen vet jag inte var den tog vägen. Jo vänta, i fredags fixade jag till balkongen och putsade lite fönster. Lördag grillade vi vet jag men så mycket mer tror jag inte vi gjorde. Det kan i alla fall inte varit så viktigt det vi gjorde för jag minns inte.. Nu ska jag tömma kameran är det tänkt…

I slutet av förra kursen bjöd kursansvarige Dag oss på amerikanska pannkakor med lönnsirap. Det var väl ett sätt att säga “ja, jag vet att ni fick det rätt hårt med uppgiften jag gav er, jag vet det”. Välkommet var det i alla fall. Lönnsirap är förbannat gott!

Efter det åkte vi till Ramsele och hittade följande i källaren på Erics mormors hus. Klicka på bilderna för att se dem större.

Det var lääänge sen någon rensade i den källaren.

Här i veckan jobbade vi med maskinstabilitet på teknologikursen.

Så här såg vår maskin ut som vi labbade med. Tjusigt va!

Så, det var ett axplock av mitt liv den senaste tiden. Ha en bra dag.

Kram J

Har just sett vargdokumentären på SVT. Vilket jävla gäng med outbildade tölpar! De baserar sina antaganden på skrönor och fabler om vargar. Jag har läst en hel del vargforskning i samband med diverse arbeten på skolan. Deras antaganden är bara bull-shit och påhitt. De påstår att det inte går att jaga alls längre på grund av vargen. De påstår att de inte vågar släppa ut sina barn till skolbussen själva på grund av vargarna samtidigt som de berättar att vargarna är skygga och därför svåra att döda. De påstår att WWF har låtit återinplandera vargen i Sverige och att det är omöjligt att den har invandrat från Ryssland. De förgiftar vargarna och eldar upp kropparna med napalm. Att de dessutom förgiftar rävar, järvar, rovfåglar och en och annan jakthund, det är sånt man får ta. Vargarna ska inte bara hållas i schack utan de ska utrotas. Vargen är en plåga för naturen (för det är inte alls en naturlig del av ekosystemet, nä nä).

Jag är för vargar men jag har full förståelse för att alla inte är det. De ställer till det för boskapsägare och jägare i vargområden, så är det. Jag har dock ingen förståelse eller acceptans alls för de här ogrundade dumheterna som det här gänget kommer med. Dessutom smutskastar de jägare i allmänhet.

Det bara fortsätter och fortsätter…

http://svtplay.se/v/1972235/dokument_inifran/vargkriget