Det var länge sedan jag skrev nu. Har varit i Åsele (Tallsjön mer bestämt) i tre veckor. Jobbet är förvånansvärt trevligt och vi har det väldigt bra tillsammans i Huset. Det är jag och Frida i ett rum, Emil och Jonas i ett annat och Rudolf och Gustav får äran att bo i separata rum. Jag ville ändå inte bo ensam. Trivs väldigt bra med Frida.

Så långt allt väl. Problemet är bara att åderbråcken har börjat agera upp. Vissa dagar tror jag att benet ska gå av varje gång jag reser på mig. Igår var det riktigt illa. Jag kunde inte fortsätta jobba. Det gjorde så ont att jag ville skrika och gråta. Att jobba vidare var inte något alternativ. Det var bara att knata tillbaka till bilen. Problemet var bara att jag behövde vandra 500 meter genom ett träsk och sen gå dryga halvmilen innan jag kom till bilen. Till min stora lycka bestämde sig Frida för att sluta tidigare hon också. Jag hann nog bara gå 3-4 km innan hon kunde komma och hämta mig. Hursom var det bättre att gå än att sätta sig och vänta. Om jag gick hade jag något annat att koncentrera mig på.

Eric vill att jag ska sjukskriva mig på stört. Jag vill dock inte det. Det här är ett allvarligt problem men jag vill verkligen inte vara allvarligt sjuk/skadad. Vi har haft nog av sånt i min familj. Därför skjuter jag på att skjukskriva mig tills det verkligen inte fungerar längre. Samtidigt är jag livrädd för att detta ska ge permanenta skador så jag får ha konstant ont tills jag (förhoppningsvis) får min operation. Jag vet inte vad jag ska göra. Önskar att någon skulle berätta för mig vad som är bäst att göra.

Det finns mycket mer att säga men jag borde gå och titta till potatisen. Dessutom blir jag alltid så trött av att skriva om sånt här. Hela grejen gör mig trött. Det är tröttsamt att ha ont hela tiden också.

Hoppas ni alla andra har det bättre än jag.
Varma kramar från Jenni