Allt jag älskar och lite till

Så, nu har jag varit lat igen. Man blir inte så motiverad att skriva här när man inte har internet på den egna datorn. Jag tänkte i alla fall börja med mördarkniven. Förra onsdagen skulle jag kärna ut en avokado med vår nya kniv. Helt plötsligt går kniven rakt igenom avokadon och in i min hand. Det blödde kan man säga. Efter första besöket på sjukan såg handen ut så här:
Så här såg avokadon och kniven ut efteråt:

Tyvärr var läkaren en tölp och tyckte att det var en bra idé att limma ett sår i handen. Det gick upp på ett par timmar och sen var det för sent att sy. Handen har läkt sådär men det slutade blöda på ett par, tre dagar i alla fall. Det värsta med hela historien är när jag kommer tillbaka till vårdcentralen efter att såret gått upp och sköterskan (samma som var med vid första besöket) säger “nä, jag trodde ju inte att det där skulle hålla”. Jag kunde ha strypt kvinnan.

Två dagar senare ger sig samma kniv på mig en gång till, denna gång siktade han på fötterna.

Som tur var missade han denna gång. Annars kunde det ha blivit jobbigt. Numera hanterar Eric denna kniv och jag låter den vara.

Kram Jenni

Denna har två namn, det ovanstående samt “Lura Lei”. Såvitt jag förstått så är det dock det i rubriken som är korrekt.

2010-08-01
Borta

Hoya microphylla är den nu minsta kända hoyan. Min har växt mycket fint sen jag fick den. Nu under sommaren har den varit lite lessen dock. Det är en svalväxande sort och har inte vuxit så bra i 25 graders värme.
Funderar just nu på att göra mig av med den men har lite svårt att sätta ett bra pris.

Förra måndagen fick jag ställa bort bilen. Oljetrycket hade försvunnit. Jag var tillbaka i Åsele och var 100 meter hemifrån när oljelampan fick spatt. Sen var det en hel del jobb med att fixa släp och hämtning och mek och dylikt. Nu står bilen i Ramsele och väntar utslag från Egons expert-mek. Så här såg det ut när vi hade lyckats lasta bilen på släpet (som inte var så djälva enkelt eftersom vi inte vågade köra bilen)

Det här är skottet som jag gav till Emma. Tror du inte att hon har fått knopp på det?!? Åh, vad jag skulle ge för knopp på min planta men den växer bara och blir större. Inga knoppar inom synhåll där.

Kul att någon får knopp i alla fall. Önskar att hon inte bodde så långt bort så jag kunde ha chans att få se blommorna. En annan gång kanske.

Denna lilla planta får väldigt olika färg på bladen beroende på hur nära ett fönster den står.

Det lilla vita bladet som syns överst har utvecklats i ett ljust fönster. Det kommer antagligen att bli lite grönare men inte alls lika grönt som det som syns i mitten av bilden och utvecklades i bokhyllan en bit från ljuset.

Jag har en lite polyneuraplanta som för dagen ser ut som följer:

Just när bilden togs hade plantan stått lite mörkare. Det översta bladparet hade därför inte utvecklat någon färg. Idag är bladen gröna som de ska vara.

Jag tror jag har en rejäl släng av nedstämdhet. Ingenting kan riktigt hålla mig på gott humör någon längre stund. Sen så envisas livet med att kasta en massa skit på mig.

*Ont i benet, som alltid.

*Får inte till den trådlösa internetanslutningen på min dator hemma hos päronen. Routern accepterar inte lösenordet. Jag hoppas verkligen det är routern och inte min dator. Då blir jag riktigt lessen.

*Hunden är magsjuk och ska ut och kräkas drygt en gång i timmen så jag ser fram emot en natt med mycket spring och lite sömn. Om så blir fallet får jag försöka sova under dagen imorgon och åka på kvällen.

*Eric är borta och ringer inte. Känner mig mycket ensam och en smula övergiven och bortglömd.

I allmänhet är det den typiska känslan av ensamhet och tårar som överskuggar allt annat just nu.

Nu är Eric i Italien. Jag har åkt till Sundsvall för att slippa sitta ensam hemma. Ensam blir jag snart nog ändå eftersom jag antagligen åker hem till helgen.

20/7

Jag saknar dig så det värker i mig! Men jag har inte fällt en tår, precis som du bad mig!

Per Westerlund hälsar. Han sticker från Umeå till Stockholm nu så honom ser vi inte på ett tag. Saknar dig. Ensam…

Idag fick jag begrava, hör och häpna, ett av mina favoritblad! Jag hade missat att vattna sp. Tonga och ett blad, det största av alla hoyablad jag har, hade tagit skada. Resten av plantan klarar sig nog i alla fall. Det är väl huvudsaken.

(Ja, det har varit en tråkig dag när jag inte har något intressantare än detta att meddela )

Kram J

Ok, efter en dag på jobbet så fungerade det inge bra. Får jätteont av att sitta eller stå länge. Det funkade rätt bra på förmiddagen men eftermiddagen var hård. Trodde inte att jag skulle fixa att köra hela vägen hem. Det var jobbigt. Nu är jag i alla fall sjukskriven denna och nästa vecka. Skönt. Nu kan det här få läka ut och jag slipper ta något beslut själv om när jag ska tillbaka. Planen är att jag ska kunna jobba veckan efter nästa. I min värld finns just nu inget annat alternativ.

Kram Jenni

Nu är det klart i alla fall. Imorgon börjar jag på intro i Vindeln. Jag ska sitta på kontoret och uppdatera registren. Skönt att få jobba. Synd bara att det blir två timmar bil per dag den första veckan. Sen är det tillbaka till Åsele till veckan. Känslan är verkligen kluven. Skönt att vara hemma men inte kul att känna sig skadad och oanvändbar.

Nu är det måndag. Jag är fortfarande hemma. Vet inte när jag ska åka tillbaka till Åsele men det dröjer nog inte länge. Chefen har lovat att hitta andra arbetsuppgifter till mig när jag inte kan vara i skogen. Antagligen åker jag tillbaka senast onsdag. Det känns jättejobbigt. Jag vill bara vara kvar här.

Jag är nu klar på att jag inte kommer att ta någon semester i sommar. Ju längre man är hemma desto svårare är det att åka tillbaka. Samtidigt som jag inte vill gå hemma i sommar hade jag nästan börjat hoppas att benet aldrig skulle bli bra igen.

Tänk allt man gör för pengar. Pengar håller mig borta från det jag älskar och det som får mig att må bra. Visst, det är bara för knappt tre månader men det är tre månader som kunde ha varit underbara tillsammans med min familj. Istället sitter jag i Tallsjö med ett gäng jägmästarstudenter medan Eric sitter hemma i ensamhet och misär och driver Bobi till vansinne och vice versa.

Nu ringde Eric. Kommer hem för lunch. Jag måste ta mig samman.

Det var länge sedan jag skrev nu. Har varit i Åsele (Tallsjön mer bestämt) i tre veckor. Jobbet är förvånansvärt trevligt och vi har det väldigt bra tillsammans i Huset. Det är jag och Frida i ett rum, Emil och Jonas i ett annat och Rudolf och Gustav får äran att bo i separata rum. Jag ville ändå inte bo ensam. Trivs väldigt bra med Frida.

Så långt allt väl. Problemet är bara att åderbråcken har börjat agera upp. Vissa dagar tror jag att benet ska gå av varje gång jag reser på mig. Igår var det riktigt illa. Jag kunde inte fortsätta jobba. Det gjorde så ont att jag ville skrika och gråta. Att jobba vidare var inte något alternativ. Det var bara att knata tillbaka till bilen. Problemet var bara att jag behövde vandra 500 meter genom ett träsk och sen gå dryga halvmilen innan jag kom till bilen. Till min stora lycka bestämde sig Frida för att sluta tidigare hon också. Jag hann nog bara gå 3-4 km innan hon kunde komma och hämta mig. Hursom var det bättre att gå än att sätta sig och vänta. Om jag gick hade jag något annat att koncentrera mig på.

Eric vill att jag ska sjukskriva mig på stört. Jag vill dock inte det. Det här är ett allvarligt problem men jag vill verkligen inte vara allvarligt sjuk/skadad. Vi har haft nog av sånt i min familj. Därför skjuter jag på att skjukskriva mig tills det verkligen inte fungerar längre. Samtidigt är jag livrädd för att detta ska ge permanenta skador så jag får ha konstant ont tills jag (förhoppningsvis) får min operation. Jag vet inte vad jag ska göra. Önskar att någon skulle berätta för mig vad som är bäst att göra.

Det finns mycket mer att säga men jag borde gå och titta till potatisen. Dessutom blir jag alltid så trött av att skriva om sånt här. Hela grejen gör mig trött. Det är tröttsamt att ha ont hela tiden också.

Hoppas ni alla andra har det bättre än jag.
Varma kramar från Jenni

Detta var en av de första jag köpte innan jag egentligen visste vad jag gav mig in i. Jag ville ha stora blommor och då är ju denna kung. Synd att den är så svår att få i blom bara. Kräver mycket värme och hög luftfuktighet aka växthus. Det har inte jag i min lägenhet.

Införskaffades 2009 12. Här har den växt något:

Idag 201007:

Ännu en favorit. Den har så fantastiska blad denna hoya. Den har dessutom varit väldigt snäll och växtvillig med mig.

Den kom från blomsterlandet hösten 2009. Jag har en bild från 201003:

201007 ser den ut som följer:

Till dags datum har jag två pubicalyxar: Red button och cv splash. Den enda jag har kort på sen den var liten är Red button. Den kom 201003.

201007 ser de ut som följer:

20100724
Lite fler bilder på de fina bladen på “Red Button”.

Jag tycker att de röda fläckarna är så charmiga!

Så här kan det se ut när man har rotat ett toppskott som gått av:


Morsan har det här skottet nu och det har börjat komma fler blad. Ganska lyckat måste jag säga.

Detta är en av mina klara favoriter. Funderar på att tatuera den. Jag har en vanlig och en YM excellent.

De kom i februari 2010

3 juli 2010 är de samplanterade och ser ut så här:
Båda har börjat växa på sig bra. Den vanliga har dessutom en pedunkel. Det är ju lovande även om jag inte förväntar mig knoppar denna sommar. =)

20100724
Idag ser plantorna ut som följer:
Lite steroider är det allt i mina växter. Jag tycker särskilt om de nya bladen som fortfarande är röda. I allmänhet gillar jag plantan i det här stadiet eftersom det finns blad i många olika stadier och därmed olika färger.

Bilden gör inte bladen riktigt rättvisa men är fina här ändå.

Det här är en sån här tråkig dag då man inte har så mycket att göra (eller i alla fall ingen lust att göra något av det man borde få gjort) och bara sitter och väntar på att klockan ska gå. Vi ska åka till Ramsele så fort Eric har slutat för dagen. Det är 3,5 timmar till innan dess. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det regnar ute. Jag sitter inne och uppdaterar forumet och mailen med typ 5 minuters mellanrum. Funderar på att läsa lite till.

*Suck*