Ok, så var det tandläkaren idag igen. Jag hade tid kl 7 på morgonen så jag var inte vidare pigg. Sista gången för nu. Ska tillbaka igen till våren.
Det här var nog det mest humoristiska besöket hittills. det skulle lagas både uppe och nere på vänster sida. Det tog fyra sprutor att får hela käften att somna, en nere, en uppe och två till nere. Efter första sprutan kan jag fortfarande känna mina läppar men ögat börjar kärva lite. Efter andra sprutan får jag svårt att blinka på vänster öga och när alla sprutor är klara är jag helt bedövad i halva ansiktet och kan inte blinka alls med det ögat. Tanke: “Vilken jäkla tur att linsdropparna var slut i morse så jag skippade linserna och tog glasögon istället.” =)
Så Jenny (tandläkaren) började jobba. Att ha ögonen öppna var inte ett alternativ för då skulle vänster öga torka igen. Jag blundade och kände hur jag slappnade av i den underbara tempurstolen. Jag har aldrig varit så avslappnad hos tandläkaren. Borrarna störde mig inte för fem öre. Bäst var det när hon gjorde fyllningarna för då kunde jag slappna av i käkarna. Då var sömnen väldigt nära. Vilken enorm skillnad från i början på veckan då jag var så nervös att jag grät för att gå till tandläkaren.
Så, tänderna klara, jag kliver upp ur stolen och går för att betala. Jag är fortfarande bortdomnad i halva ansiktet och kan inte blinka. När jag kommer till receptionen utbrister sköterskan: “Jag såg en tjej som såg ut som dig på americas funniest en gång. Hon vann.” Jag har ju fortfarande inte sett mig själv men inser att det antagligen ser rätt kul ut. Jag betalar, går till spegeln och brister ut i skratt. Halva ansiktet ser helt missbildat ut. Det ser ut som att jag fått en stroke. Ögat hänger inte med och munnen är helt orörlig. Så fruktansvärt humor!
Nere i trapphuset är jag bara tvungen att ta bilder för att dokumentera denna stora humor. Självklart är en bild inte lika bra som verkligheten men jag hoppas ni skrattar ändå.
På första bilden försöker jag se vanligt neutral ut. Lyckas inte så bra. På bild nr 2 ler jag. Visst blir man helt go i hela kroppen av ett så varmt och vänligt leende! ;D Bild två visar också rätt tydligt att vänster öga inte riktigt är med på noterna.
Sen var det bara att cykla hem. Det var rätt obekvämt att cykla i ca -18 grader utan att kunna blinka så jag tog omvägen runt Kims jobb och hängde där tills ögat hängde med igen (hon skrattade). Nu sitter jag här tre timmar senare och skriver. Det börjar pirra i läppen så bedövningen släpper nog helt snart. I eftermiddag blir det Sundsvall. Yay.
Kram Jenni
