Så, för några dagar sedan var jag och Eric ute och gick när vi plötsligt började putta lite på varandra på skoj. Han hade cykel med sig så jag var rätt så säker på att han inte skulle putta ner mig i snön eftersom ha då skulle behöva slänga ifrån sig cykeln. Jag hinner säga ungefär halva den meningen innan han slänger cykeln i den ena drivan och dyker över mig. Efter några sekunders kamp får jag acceptera att jag åker ner i snön. Jag tar dock honom med mig om än inte hela vägen ner. Efter det blir det den obligatoriska snökastningen där jag faktiskt lyckas kasta en snöboll klockrent i pannan på Eric. Det får avsluta fighten. Mycket skratt blev det.
Här är hålet efter vår lilla snöfight. 
Jag var dock inte helt nöjd över att inte fått ner Eric i snöhögen. Det ska hämnas! Jag hade dock inte trott att jag skulle få chans till hämnd så snart efter. Samma kväll var vi ute och gick med hunden. Den här gången hade jag cykeln med mig och Eric höll i hunden. Eric och Bobi leder vägen och till slut drar de in oss på en smal stig genom snön. Av någon anledning hamnar jag först i ledet. Bobi är inte nöjd och kutar om mig. I ett svagt ögonblick får Eric för sig att han också ska pressa sig förbi mig och cykeln på den smala stigen. När han pressar sig förbi mig ser jag min chans. Hans ballans var så dålig på den smala stigen att det bara krävs en liten putt för att hela han ska åka i drivan. Hämnden är ljuv och det var skatten efteråt också. Det kändes skönt att jag fick sätta honom i snön för en gång skull. Det kändes också bra att få det överstökat så snabbt.
Det får duga för nu. Jag tar bilderna från i julas en annan dag.
Kram Jenni
