För kanske ett år sen var jag och Ida och kollade på en fantastiskt fin klänning till mig. Den var röd med volanger, satt som en smäck och jag bara äääälskade den. Den kostade även 750 kr vilket vanligtvis ligger utanför min budget. Jag köpte den inte och har tänkt på den ända sedan dess. Grejen var att butiken stängde kort efter det så även om jag hade haft pengar kunde jag inte gå tillbaka och köpa den. Flera gånger under det gångna året har jag tänkt på den här klänningen och har även funderat på att sy en likadan men det har aldrig blivit av. Det skulle aldrig kunna bli samma sak. Det var ju den klänningen jag ville ha.
Igår var jag och Elin på stan. Det sista vi skulle göra var att gå förbi på Wear It för att titta på tröjor till henne. När vi närmar oss ser jag min klänning hängande utanför en butik på ett ställ med skylten “250 kr”! ” Shit, shit, shit, vad är oddsen att det är min storlek??? Det är min storlek! Eller i alla fall vad som brukade vara min storlek. Hoppas jag inte blivit fetare. Jag måste prova!” Så in gick vi och jag provade. Den passade fortfarande! Av med klänningen, ge den till expediten och iväg till närmaste bankomat. Jag var så uppspelt att jag hoppade hela vägen dit, stod och hoppade vid bankomaten, slog in fel siffror och fick göra om, hoppade ännu värre på vägen tillbaka, betalade min klänning och gick med ett stort leende på läpparna resten av dagen. Jag ler fortfarande.
Så här kommer äntligen min klänning! 
